Jaha då har även jag hittat hit. Ska bli spännande och se om jag klarar av att fylla sidorna med en massa intressant om mitt liv. Mest för egen del, kan ju vara bra att skriva av sig lite har jag hört.
Mitt liv består av min man Chris, mina 2 älskade barn. Dylan på jorden och Emil i himlen.
Mitt liv består av min man Chris, mina 2 älskade barn. Dylan på jorden och Emil i himlen.
Samt mina bonusbarn Ben 14 år och Noel 12 år. Samt en tovig katt vid namn Gibson som man inte ser såå mycket av eftertsom han föredrar att vara ute.
Har en stooor härlig, bullrig, högljudd och glad ( för det mesta ) familj bestående av 1 st mamma och 1 st pappa 2 st systrar och deras pojkvänner ( får dom ju kallas tills dom får arslet ur vagnen och fria till mina systrar och sluta leva i synd ;-) ) .Sen är jag stolt moster till Sebastian 9 år och Marcus snart 8 år och Tuva ( Luva lill-troll ) snart 6 månader.
Livet just nu är ganska okej. Dagarna går och jag har precis fattat att jag verkligen lever som en Svensson och trivs med det. Jag är ju en människa som älskar och måste ha rutiner. Då funkar min hjärna som bäst och jag blir mindre stressad. Hatar och komma hem från jobbat och inte ha en aning om vad vi ska äta tex. Lagar ofta mat dagen innan till dagen efter ( vad det nu gör för skillnad, lurar nog mig själv lite. Står ju ändå i köket för att laga mat till dagen efter. Va knäpp man är ibland )
Trivs för första gången i mitt liv på mitt jobb. Har inga problem att kliva upp i ottan och cykla till jobbet. Känner mig för det mesta väldig nöjd och tillfresställd med vad jag utfört under dagen när jag går hem därifrån. Har ett nästintill perfekt schema och härliga arbetskompisar som jag ( för det mesta ) går i hop med. Klart att vi ryker ihop ibland, blir väl så när vi är många starka kvinnor som arbetar ihop. Är det något man kan gnälla på så är det väl lönen, men men man kan ju inte få allt här i livet. Och alla som jobbar inom vården har ju för det mesta för låg lön för det arbete man utför ( vi är väl änglar utan vingar som skuttar runt och nästan arbetar iddiellt )
Ja ja jag trivs i alla fall.
Lite mer om mig. Jag är den eviga bantare som pendlar som en jojo upp och ner i vikt. Under 2008 har jag från att ha vägt 128 kg bantat ner mig till 92,4 kg för att sen äta upp mig till 3 siffrigt igen. Har ännu inte vågat ställa mig på vågen men jag har levt i mina mjukisbyxor dom senaste månaderna för att dom andra byxorna har jag vuxit ur. Jag har nämeligen en förmoga att göra mig av med ALLA stora kläden när jag växer ur dom eller minska ur dom kanske man ska säga istället. Jag säger ALLTID till mig själv att jag ALDRIG mer ska väga över 100 kg. " upp som en sol ner som en pannkaka " är mitt motto. Är den exemplariska viktväktaren när jag bantar. Sköter mig till punkt och pricka. Rasar ner i vikt och motionerar som värsta atleten. Skuttar runt 6 km spåret minst 5 dagar i veckan i ur och skur. Jag trivs bättre och bättre med mig själv. Tycker att det är roligt att gå ut och handla kläder. Älskar att slippa gå på Big is Beutiful och XLlent och shoppa. Älskar att slippa känna mig som en gravid elefant och låta som en stånkande ko varenda gång man ska resa sig upp ( och det gör man några gånger om dagen när man har en sjövild 2 åring och jobbar inom vården )
Har en stooor härlig, bullrig, högljudd och glad ( för det mesta ) familj bestående av 1 st mamma och 1 st pappa 2 st systrar och deras pojkvänner ( får dom ju kallas tills dom får arslet ur vagnen och fria till mina systrar och sluta leva i synd ;-) ) .Sen är jag stolt moster till Sebastian 9 år och Marcus snart 8 år och Tuva ( Luva lill-troll ) snart 6 månader.
Livet just nu är ganska okej. Dagarna går och jag har precis fattat att jag verkligen lever som en Svensson och trivs med det. Jag är ju en människa som älskar och måste ha rutiner. Då funkar min hjärna som bäst och jag blir mindre stressad. Hatar och komma hem från jobbat och inte ha en aning om vad vi ska äta tex. Lagar ofta mat dagen innan till dagen efter ( vad det nu gör för skillnad, lurar nog mig själv lite. Står ju ändå i köket för att laga mat till dagen efter. Va knäpp man är ibland )
Trivs för första gången i mitt liv på mitt jobb. Har inga problem att kliva upp i ottan och cykla till jobbet. Känner mig för det mesta väldig nöjd och tillfresställd med vad jag utfört under dagen när jag går hem därifrån. Har ett nästintill perfekt schema och härliga arbetskompisar som jag ( för det mesta ) går i hop med. Klart att vi ryker ihop ibland, blir väl så när vi är många starka kvinnor som arbetar ihop. Är det något man kan gnälla på så är det väl lönen, men men man kan ju inte få allt här i livet. Och alla som jobbar inom vården har ju för det mesta för låg lön för det arbete man utför ( vi är väl änglar utan vingar som skuttar runt och nästan arbetar iddiellt )
Ja ja jag trivs i alla fall.
Lite mer om mig. Jag är den eviga bantare som pendlar som en jojo upp och ner i vikt. Under 2008 har jag från att ha vägt 128 kg bantat ner mig till 92,4 kg för att sen äta upp mig till 3 siffrigt igen. Har ännu inte vågat ställa mig på vågen men jag har levt i mina mjukisbyxor dom senaste månaderna för att dom andra byxorna har jag vuxit ur. Jag har nämeligen en förmoga att göra mig av med ALLA stora kläden när jag växer ur dom eller minska ur dom kanske man ska säga istället. Jag säger ALLTID till mig själv att jag ALDRIG mer ska väga över 100 kg. " upp som en sol ner som en pannkaka " är mitt motto. Är den exemplariska viktväktaren när jag bantar. Sköter mig till punkt och pricka. Rasar ner i vikt och motionerar som värsta atleten. Skuttar runt 6 km spåret minst 5 dagar i veckan i ur och skur. Jag trivs bättre och bättre med mig själv. Tycker att det är roligt att gå ut och handla kläder. Älskar att slippa gå på Big is Beutiful och XLlent och shoppa. Älskar att slippa känna mig som en gravid elefant och låta som en stånkande ko varenda gång man ska resa sig upp ( och det gör man några gånger om dagen när man har en sjövild 2 åring och jobbar inom vården )
Sen händer något i min hjärna. Jag får hjärnsläpp eller kanske lider jag av scitzofreni som har legat latent dom månader jag har varit såå " duktig "
JAG BÖRJAR ATT ÄTA IGEN!!!!
Känns som jag har bulemi vissa dagar, det är bara det att jag HATAR att spy så den biten hoppar jag över och då går jag självklart upp i vikt.
Så nu sitter man här och ser ut och känner mig som en gravid elefant ( som har passerat BF för länge sen ) och låter som en stånkande ko när jag ska resa mig upp. Men nu är det ju ett nytt år och jag har lovat mig själv att börja om efter nyår, men det ser mer ut som att jag får sikta in mig på det kinesiska nyåret istället. För min inspiration och motivation lyser med sin frånvaro. Mina Reebook Walking skor står blänkande nya och oanvända på hyllan och bara väntar på att få skutta runt 6 km spåret. Fast dom får nog vänta ett tag till för nu ska jag gå ut i köket, koka mig en kopp kaffe och hugga in på en härligt god " Leilas cornflakes crisp " och njuta ( med lite dåligt samvete )
På återhörande en annan dag.
JAG BÖRJAR ATT ÄTA IGEN!!!!
Känns som jag har bulemi vissa dagar, det är bara det att jag HATAR att spy så den biten hoppar jag över och då går jag självklart upp i vikt.
Så nu sitter man här och ser ut och känner mig som en gravid elefant ( som har passerat BF för länge sen ) och låter som en stånkande ko när jag ska resa mig upp. Men nu är det ju ett nytt år och jag har lovat mig själv att börja om efter nyår, men det ser mer ut som att jag får sikta in mig på det kinesiska nyåret istället. För min inspiration och motivation lyser med sin frånvaro. Mina Reebook Walking skor står blänkande nya och oanvända på hyllan och bara väntar på att få skutta runt 6 km spåret. Fast dom får nog vänta ett tag till för nu ska jag gå ut i köket, koka mig en kopp kaffe och hugga in på en härligt god " Leilas cornflakes crisp " och njuta ( med lite dåligt samvete )
På återhörande en annan dag.
Men hallååååå! Har du snott min bloggdesign eller??? :) Kul att du börjat blogga i alla fall. Puss lillasyster.
SvaraRadera